måndag 30 april 2012

Long time no see!

Hej gänget!
Måste börja med ett stort FÖRLÅT!
Sista inlägget var den 13e februari för sjutton gubbar! Inte okej! Anledningen till att jag inte har skrivit har varit att ju länge riden gick desto mer var det som jag kände att jag behövde skriva om. Idiotiskt egentligen eftersom det är JAG som bestämmer hur mycket jag vill skriva men det blev bara så.

Anledningen att jag får tummen ur och skriver lite nu är att jag har lite tid över men att jag också har kommit på hur jag kan få ett vanligt amerikanskt tangentbort att skriva svenska tecken! Så välkommna ni prickar över O och A äntligen har jag å, ä & ö igen!

I vilket fall, jag tänkte nästan att jag skulle gå igenom några av de Main Eventen som har varit - detta kommer göras sjukt kort och koncist men så får det bli! Gör er redo!

Okej, ungefär 2 veckor efter att jag hade varit sjuk så kom mimmi och hälsade på!
Vi hade några underbara dagar tillsammans då jag visade runt henne i Chicago, vi åt god mat, skrattade och hade det bara kanoners!


En vecka efter att min kära syster hade åkt hem så var det springbreak här i USA. Springbreak är en vecka i mitten av mars då de flesta skolorna har lov samtidigt - lite som vårat sportlov.
Vi hade ju som ni vet hyrt ett hus nere i Florida som vi skulle bo i. Bilen gick klockan 6 från storstan och sen satt vi där i 16 timmar innan vi landade i södra USA med sol och värme.
Såklart råbrände jag mig själv första dagen, väldigt oruttinerat. Vi hade ett fantastiskt hus - gräsligt lyxigt, nästan lite för lyxigt för att gäng galna collegestudenter. Vi hade pool, 3 våningar, king size beds, ah det var baskemig paradiset. Om det finns något under denhär tiden som jag skulle vilja göra igen så är det springbreak veckan.

Tre veckor efter springbreak var över så kom resten av min familj från långa landet falukorv! Mamma, Pappa (sleven), becka och issepajen gjorde 10 dagar till ett enda stort äventyr! Några första dagar spenderades i Chicago där vi var uppe i Hancock tower (näst högsta byggnaden i Chicago) och åt mat, gick på basketmatch (GOOO BULLS) och även åkte ut till southside (det farliga kvarteren i Chicago) för att gå till en stor kyrka med nästintill bara svarta medlemmar där gospelmusiken var HELT MAGISK!
Efter några dagar i Chicago så skippade jag skolan i 3 dagar och drog med hela gänget till syndens stad - Las Vegas! För er som aldrig har varit där så är det ganska svårt att förklara hur stämningen är, men det känns som ett Disney Land för vuxna ungefär. Megahotell, casionon, dyra bilar, strippklubbar, och MASSA turister - så skulle jag förklara det. Dock var inte äventyret slut här utan efter 2 dagar i Vegas så drog vi vidare till Grand Canyon. Galet nog hade vi (eller rättare sagt Pappa) bestämt sig för att vi skulle gå hela vägen från toppen av canyonen till botten och upp igen på en dagstur! Vandringen började vid 8 på morgonen och utmed stigen där vi gick mötte vi ständigt skyltar som sa till oss "WARNING - Do not try to hike from the rim down to the bottom and back in only one day!". Trotts dessa varningar och en vädligt bekymmrad Elias så drog sig lindligan stadigt ner mot floden som väntade vid botten. När vi nådde den hade vi gått i 4 timmar i endast nerförsbacke. Nu väntade samma tur tillbaka - fast denna gången uppför! Alla försökte vara i gott mod men jag var faktiskt säker på att någon av oss skulle kolapsa - jag vet ju inte riktigt hur det är med dom andra i familjen men jag själv är ju ingen elitidrottare precis! Till min förvåning och stora glädje så överlevde hela familjen och nu kan vi resten av våra liv skryta med att vi är riktiga vandrarmästare!
Efter några dagar i området åkte vi tillbaka till Vegas där det nu var dags att testa turen - jag kände mig som en riktig miljardär när jag efter 15 minuter vid Black Jack bordet hade dragit in 36 dollar.
Flygresan hem blev inte lika smidig som den dit då vi missade planet. Som vissa av er vet så är familjen Lind IBLAND lite sena och denna gången gick det inte att slänga sig in innan dörrarna stängdes - kanske har vi lärt oss en läxa? Ska jag dock vara ärlig så tror jag inte det.

Några veckor efter familjen hade åkt hem så var det dags för en Spring Fling Dance vilket var lite som ett högstadiedisco med Svart/Vitt klädseltema. Skolan hade faktiskt gjort det riktigt bra med en stor chocladfontän och några grymma djääjs. Grädden på moset var när helt plötsligt 5 killar med masker springer in helt komplett nakna, gör några danssteg och sen springer ut igen. Well, only in America.

Någon måste ju lära amrisarna! 


Jag har varit på konsert med Death Cab for Cutie och även en rockabilly musikal med The Million Dollar Quartete (Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins & Johnny Cash) - magiskt var det.

Death Cab for Cutie




För 1 vecka sedan så var vi i Naperville där några av våra amerisar bor. Vi gick upp tidigt på morgonen efter en keg-fest som basically var en fest där dom hade köpt en keg (tunna) med öl. For the record så gjorde jag ett såkallat Keg-stand, ville bara påpeka det. I vilket fall, vi vaknar tidigt, tar oss ner mot stationen men kommer på att det arbetas med spåren för tillfället så vi får hoppa av tidigare än tänkt och SPRINGA (i flera mil känns det som) i några minuter för att inte missa tåget. Såklart så missar vi tåget ändå och vi får spendera några timmar på donken och äta frulle där innan vi kan ta nästa tåg. Dagen var helt kanontrevlig och det var jättekul att komma från Chicagos innerstad lite och kika på hur det ser ut i närliggande områden. Vi blev väl omhändetagna av en familj som har haft alla sina barn i collegelinjen tidigare (snorrika var dom) och vi blev bjudna på mängder av god mat som mammorna från ett antal familjer hade knutit ihop.
Löpet mot tåget!

Hela klassen hemma hos knösussarna

I torsdags gjorde jag min stora debut i USA som rockstjärna! Jag och några till grabbar på skolan drog för 2 veckor sedan ihop ett band - Golden State of Mind - som hade fått i uppgift att spela på en krog här i närheten som hade 76 års jubileum. Krogen hette Hollywood så från och med nu kan jag säga att jag hade ett gig i Hollywood! Krogen var riktigt shady och luktade marijuana i fogarna, men annars var det riktigt fräckt! Efter att bara ha övat ett par gånger så skulle vi nu ta världen med storm. Så blev det kanske inte riktigt men vi hade väldigt roligt. Owen, vår pianist råkade komma åt en knapp på sitt elpiano som gjorde att hela pianot gick upp ett halvt tonsteg. Vi alla hörde att något var fel men ingen visste riktigt vad och det tog 4 låtar innan han upptäckte sitt misstag. Killarna jag spelade med går alla i musikprogrammet här på skolan och är verkligen duktiga vilket var superkul. Vi körde lite U2, John Mayer och några andra amerikanska låtar som jag inte hört innan. Om ni har lite tålamod så kommer det kanske upp ett klipp från kvällen lite senare. Även om inte kvällen slutate i skivkontrakt som vi alla hade hoppats så var det väldigt roligt.

Golden State of Mind + Alex och Chris i mitten


Gospelkören har också haft konsert här på skolan! Måste säga att det var något av det mest mäktiga jag gjort i sångväg i hela mitt liv. Frimodigheten när man sjunger gospel är så mycket större här i staterna än den är hemma. Tänkte att jag lägger in några videoklipp från kvällen som jag hittade på YouTube. Klickar ni på denna länken (http://www.youtube.com/user/UTOOBERON)så hittar ni alla låtar vi spelade, annars kollar ni bara på de som ligger här nedanför.


 

 

För några dagar sedan var jag extremt amerikansk och gick på baseball match! När jag kom dit gick det dock upp för mig att jag inte hade någon aning om hur man spelade sporten men efter några minuters insåg jag att det handlade om en mer avancerad version av brännboll. Cubs som Chicagos mest populära lag heter , spelade väldigt bra och vann faktiskt matchen på en av de sista bollarna. Cubs är kända för att egentligen inte ha vunnit en enda stor seger på flera år men nu kanske dom äntligen är påväg tillbaka - kanske är det bara lite svenska suportrar som behövs. 

Innan jag avslutar vill jag också skriva om det som kanske har varit det roligaste som har hänt sedan den 13 februari. Jag har blivit tillsammans med en amerikanska tro det eller ej. Trotts mitt galna hår och min avsaknad av basketskills så har jag lyckats få henne på fall. Faith Andersson heter hon. Hon är verkligen fantastisk och hon är en stor anledning till att jag inte vill lämna USA och North Park. Det känns ganska märkligt faktiskt när man ena stunden kan gå runt och sväva på rosa, fluffiga moln och sen andra sekunden komma på att man ska åka hem och lämna henne. Livet är bra märkligt men samtidigt helt fantastiskt. 

Familjen + Granarna & Faith



Sådär mina vänner. Detta är en liten, liten sammandragning av vad jag har haft för mig de senaste månaderna sedan vi senast sågs. Min plan är att försöka ta upp bloggandet igen nu när det bara är 2 veckor kvar av skola innan vi drar ut på vår en månad långa resa!
Vi hörs snart igen - jag lovar!