Newport Beach I Orange County

Dudududu Dudududu dududuuuduu
California here we come, right back where we started from, Californiaaaaaa! Here we COOOOOOMEEE!

Äntligen är jag där jag hör hemma!
På Newport Beach i O.C.

Talk to you later!

Redwood, San Francisco och fortsättning!

Hej gänget!
Kände att det var dags att skriva ett nytt inlägg för att visa att vi fortfarande lever.

Redwood skogen var helt galen. Gustav beskrev det som att det kändes som om man hade blivit förminskad - och det gjorde det verkligen. Alla träd var enorma och atmosfären i skogen var magisk - man kände sig verkligen som en del av Fangorn skogen från Sagan om Ringen.

Efter en stund spenderad i skogen bestämde vi oss att kötta hem till Kim Hansson som vi skulle bo hos under vistelsen i San Francisco. Bilturen var ganska fattiga på händelser mer än att jag såg massvis med rådjur precis vid vägkanten och eftersom ingen annan såg dom så trodde dom andra inte på mig. Tillslut såg vi alla ett rådjur och jag fick tillbaka min heder.

Kim välkomnade oss till sitt ingrindade kvarter runt klockan 2 på natten. Vilket hus hon bodde i! Fantastiskt fint! Jag och Carl claimade såklart det skönaste gästrummet och vi fick alla en skön natts sömn efter den halvdanna på motellet.

Vi vaknade upp den första dagen hos Kim med en svensk frukost. Det fanns filmjölk (typ) och massa goda bär, knäckebröd och ost och gott kaffe (äntligen!)
Kim's pappa sa att han kunde tänka sig att guida oss i San Francisco om vi ville dit vilket vi inte sa nej till. Efter 2 timmar i bilen kom vi fram till ett lite kyligare San Fran. Vi blev visade Golden Gate Bridge, Fishermans Warf och andra sevärdheter. Innan kosen styrde hemåt igen så åt vi Clam Chowder som är en skaldjurssoppa i en skål gjord av surdegsbröd - gott!

Dagen efter var det bestämt att vi skulle ut och kolla på en gigantisk sjö som låg 2 timmar från Kina hus - Lake Tahoe hette den. Efter några timmars biltur och ett pitstop vid ett skidresort som väntade på rätt säsong så kom vi fram. Grymt vacker sjö med stora berg i bakgrunden. Kolla Facebook för där har Kim lagt upp några bilder från dagen.
På kvällen serverades det Kinamat (Carls favorit) och mitt under middagen började hög musik höras över kvarteret. Nyfikna som vi var gav vi oss alla ut för att försöka hitta var musiken kom ifrån. Det visade sig att Kim's gamla highschool hade deras sommarfest där hela skolan partayade loss på innergården. Hoppborgar, hög musik och lättklädda tjejer ute i California-natten gjorde att jag frågade mig varför jag inte fått växa upp på USA's västkust och jag svor där och då att jag någon gång i mitt liv skulle bo i Kalifornien. Natten avslutades med froyo (eller frusen yogurt). Man fick en bägare som man själv fick fylla med glass och alla möjliga sorters topping innan bägaren vägdes och man fick betala olika beroende på hur tung den var - rolig idé som troligen skulle funka även i Sverige.

Dag 3 hemma hos familjen Hanson började som vanligt med den svenska frukosten - nu med ett tillskott av äppelcider som Kim's mamma hade fått för sig var jättesvenskt och vi klagade inte - den var väldigt god. Även denna dag skulle spenderas i downtown San Francisco och vi hade en kanondag med bra väder, shopping, hotdogs från ett korvstånd på gatan, promenad på piren, Crazy Bushman (youtuba så fattar ni), en smygtitt på en rockkonsert, goda chokladsmakprov, och häng med Agnes och Morgan som också hade valt att spendera några dagar i staden.
Kvällen avslutades med seafood där det åts allt från svärdfisk (carl) till hamburgare (gustav).
Tanken var att vi skulle bada i jacuzzin när vi kom hem men vi alla slocknade i bilen så när vi tillslut kom hem slängde vi oss alla i sängs.

Dag 4 i San Francisco (söndag) hade vi bestämt oss för att åka till kyrkan där Kim's pappa jobbar. Kyrkan är en så kallad megachurch med 4 gudstjänster varje söndag. Tydligen hade det varit protester när kyrkan skulle byggas då vissa icke troende i området INTE ville ha en kyrka mitt ibland sig. Kompromissen blev då att byggnaden inte skulle se kyrklig ut - och det gjorde den verkligen inte. Gudstjänsten började mer som en rockkonsert med ösig lovsång, en sångare med stor tuppkam och gitarrsolon och avslutades med en bibelstudelik predikan - tummen upp tyckte jag även om dom andra kunde tycka att det var lite konstigt.

Innan vi åkte ifrån Kim och hennes underbara familj blev det liten bad i deras pool (för mig blev det verkliga lite bad då solen var väldigt stark och jag behövde hålla mig i skuggan) för varmt var det 30+!
Kim's härliga pappa lagade fantastiskt kött och hennes mamma förberedde sallad och potatis som allt åts på svenskt porslin.
Som en summering av San Francisco så hade vi det kanon! Generositeten och Givmildheten från Kim's familj var enorm - allt från guidning i downtown till tvätt och mat.
Thank you so much! We really appreciated it and if you ever come to sweden we'd be happy to return the favor!

Resan från Kim i Sacramento gick mot Sainta Cruz (staving?) där vi hade bestämt att vi skulle spendera natten. Efter en god hamburgare med avocado så gav vi oss ut för att hitta motell. Efter lite prutande lyckades gustav hitta ett ställe med stora rum och 5 sängar för 100 dollar - check! Vi avslutade kvällen med några öl och mycket skratt.

Nästa dag gick resan vidare mot Monterey Bay där vi åkte utmed kusten vid magnifika hus och golfbanor - den mest kända var Pebble Beach (pappa du vet säkert!).
Utmed vägen kom sen en liten mysig överklassby - Carmel. Vackra små hus, konst, dyra restauranger och flådiga bilar. Vi stannade här för att äta lunch och lyckades faktiskt hitta en söt liten fransk restaurang som hade godare hamburgare och pizzor.
Efter maten valde solen att titta fram så vi tog oss ner till stranden och hade ett litet familjemöte.
Frågan var hur vi skulle spendera resterande dagar och hur vi skulle lägga upp körningen för att få ut så mycket av städerna vi hade framför oss.
Vi valde att åka utmed kusten under kvällen för att till sist kunna stanna 4 timmar från LA i en collegestad som heter San Luis Obispo. Under kvällen såg vi fantastiska landskap och vackra vyer över vattnet. Runt klockan 9 när solen började gå ner bestämde vi oss för att hoppa ur bilen för att kolla på solnedgången. Roligt nog kom det en gammal skruttig Volvo med 2 härliga lokaltjejer som vi stod och tjatade med en stund. Vilket speciellt liv dom hade. Dom hade gått i en skola med årskurserna lekis till gymnasiet med endast 20 personer i hela skolan - mindre än min gymnasieklass. Till min förvåning trodde dom båda två att dom skulle bo kvar där i ingenstans hela livet - något som båda såg som en självklarhet. Jag är så glad att jag får göra denhär resan då det var precis sånna här möten jag ville ha med människor som tänker helt annorlunda än mig.

Tillslut kom vi fram till vår collegestad där vi svängde in för lite snabbmat på Taco Bell. Roligt nog var det bara ungdomar i hela restaurangen vilket visade att vi hade kommit rätt. USA är verkligen speciellt. Tillslut hittade vi även ett motell här (100 dollar igen! Woho) och kvällen spenderades med ett glas vin och första avsnittet av O.C. för att göra oss redo för storstaden framför oss - Los Angeles!

Jag skriver mer när något annat händer!
Glöm inte att kommentera!
Den 9e juni bär resan hemåt men innan dess har vi en hel drös äventyr kvar.
Oh, btw, jag har sett en kollibri!

Puss hej 

Morgon i Redwood

God morgon Sverige!
Nu har vi precis vaknat upp på ett motell i en liten stad som heter Crescent vid gränsen till Kalifornien.

Manfred satte just på denna låten så nu är stämningen på top!
http://www.youtube.com/watch?v=wq-S8CIU7VA&feature=youtube_gdata_player

Resan från Portland gicks bra utan några egentliga överraskningar.
Inatt har vi sovit på ett sunkigt  motell (check!) där en liten indisk man checkade in oss igår natt. Hans engelska var inte tiptop och han förklarade samma sak ett flertal gånger på olika sätt och förvirrade inte bara oss andra utan sig själv också. Det blev inte bättre när vi började pruta och försökte få in 5 galna resenärer i ett 2 bedsrum. Tillslut lyckades i alla fall Carl och Karin pressa ner priset lite och vi tryckte ihop de två queen size sängarna till en stor 5 mannasäng!

Dock är vi nog alla glada över att det äntligen är morgon då vi alla har vart lite förkylda och på grund av det har vi alla snarkat - stackars carl och manfred som somnade sist. Det har inte varit en kanonnatt men vi hade i alla fall tak över huvudet.

Idag har vi nya målet - MOT REDWOOD SKOGEN!

On the road!

Hej gänget! Vår roadtrip har äntligen börjat. Sista veckan i Chicago var intensiv, rolig och jobbig då vi tvingades säga hej då till vårt gäng! Vilka fina människor alltså!

I lördags morse gick resan från Chicago till Seattle (en trip på ungefär 6 timmar) där vi hyrde en bil och sen åkte hem till Keir's bror som hade lovat att ge oss husrum under dagarna i staden.

Första dagen gick vi upp tidigt för att kolla på Seattle Color Run som Keir's syster Sloane skulle vara med i. Man skulle springa vitklädd i 5 kilometer och vid varje kilometer så skulle man få färg slängd på sig och allt slutade med att alla slängde upp olika varsin handfull färg (färgen var en slags pulver) i luften så det blev som ett färgmoln! Jag lägger upp bilder och videos så ni förstår senare :D
Efter det gick vi ner till stan och kollade på gatuartister, killar som slängde fisk till varandra i en fiskaffär, det första Starbucks caféet, en vägg täckt av tuggummi (folk har i flera år gått dit och satt upp tuggumin) och mycket annat. Vädret var helt fantastiskt!

Efter lunch kom Collin och plockade upp oss i hans bil och körde ut oss till en färja som tog oss till en ö där familjen Quackenbush (Keir's familj) har en sommarstuga. Och oj, vilken sommarstuga! Helt fantastisk. Sloane hade ett gäng kompisar där redan och vi hade en grym kväll med mycket skratt, pizza bak, några öl och luftgevärsskjutning! Gustav vill säkert att jag skriver att han vann... Gustav vann.

Dag 2 gick vi också upp tidigt för att åka till Maunt Si (ett berg 40 min utanför Seattle) som vi skulle bestiga. Det var 8 miles (ungefär 1,5 svenska mil) fram och tillbaka sammanlagt. Det var en kanondag och även om det var brantare än vi trodde att det skulle vara och vi bara hade Converse som gjorde att vi kände varenda sten under våra skor så hade vi en kanondag!

Efter 5 timmar på klättring så var vi helt slut. Vi beställde hem en pizza, drack rootbeer och kollade på första episoderna av Friends. När kvällen kom åkte vi med Collin och Sloane och köpte glass på Seattle bästa glasställe. Sååå god glass. Dom hade jättekonstiga glassmaker så som Jordgubb/Balsamvinäger, Salt/Caramel och Erlgray glass. Jättekonstigt men gott!

Idag hade vi sovmorgon. Halsen har börjat spöka lite för mig igen men det går nog över. Idag styr färden mot Portland där jag sitter nu utanför en JÄTTESTOR bokaffär som vi precis har besökt.
Innan det åt vi Biscuits and Gravy som är som scones och brunsås. Jättekonstigt tänker ni men jättegott var det. Tydligen är stället som vi köpte det på känt i hela världen.

Nu är planen att vi ska åka 7 timmar till för att köra igenom hela Oregon och tillslut komma till California. Håll tummarna för att inget händer!
Puss gänget!

Long time no see!

Hej gänget!
Måste börja med ett stort FÖRLÅT!
Sista inlägget var den 13e februari för sjutton gubbar! Inte okej! Anledningen till att jag inte har skrivit har varit att ju länge riden gick desto mer var det som jag kände att jag behövde skriva om. Idiotiskt egentligen eftersom det är JAG som bestämmer hur mycket jag vill skriva men det blev bara så.

Anledningen att jag får tummen ur och skriver lite nu är att jag har lite tid över men att jag också har kommit på hur jag kan få ett vanligt amerikanskt tangentbort att skriva svenska tecken! Så välkommna ni prickar över O och A äntligen har jag å, ä & ö igen!

I vilket fall, jag tänkte nästan att jag skulle gå igenom några av de Main Eventen som har varit - detta kommer göras sjukt kort och koncist men så får det bli! Gör er redo!

Okej, ungefär 2 veckor efter att jag hade varit sjuk så kom mimmi och hälsade på!
Vi hade några underbara dagar tillsammans då jag visade runt henne i Chicago, vi åt god mat, skrattade och hade det bara kanoners!


En vecka efter att min kära syster hade åkt hem så var det springbreak här i USA. Springbreak är en vecka i mitten av mars då de flesta skolorna har lov samtidigt - lite som vårat sportlov.
Vi hade ju som ni vet hyrt ett hus nere i Florida som vi skulle bo i. Bilen gick klockan 6 från storstan och sen satt vi där i 16 timmar innan vi landade i södra USA med sol och värme.
Såklart råbrände jag mig själv första dagen, väldigt oruttinerat. Vi hade ett fantastiskt hus - gräsligt lyxigt, nästan lite för lyxigt för att gäng galna collegestudenter. Vi hade pool, 3 våningar, king size beds, ah det var baskemig paradiset. Om det finns något under denhär tiden som jag skulle vilja göra igen så är det springbreak veckan.

Tre veckor efter springbreak var över så kom resten av min familj från långa landet falukorv! Mamma, Pappa (sleven), becka och issepajen gjorde 10 dagar till ett enda stort äventyr! Några första dagar spenderades i Chicago där vi var uppe i Hancock tower (näst högsta byggnaden i Chicago) och åt mat, gick på basketmatch (GOOO BULLS) och även åkte ut till southside (det farliga kvarteren i Chicago) för att gå till en stor kyrka med nästintill bara svarta medlemmar där gospelmusiken var HELT MAGISK!
Efter några dagar i Chicago så skippade jag skolan i 3 dagar och drog med hela gänget till syndens stad - Las Vegas! För er som aldrig har varit där så är det ganska svårt att förklara hur stämningen är, men det känns som ett Disney Land för vuxna ungefär. Megahotell, casionon, dyra bilar, strippklubbar, och MASSA turister - så skulle jag förklara det. Dock var inte äventyret slut här utan efter 2 dagar i Vegas så drog vi vidare till Grand Canyon. Galet nog hade vi (eller rättare sagt Pappa) bestämt sig för att vi skulle gå hela vägen från toppen av canyonen till botten och upp igen på en dagstur! Vandringen började vid 8 på morgonen och utmed stigen där vi gick mötte vi ständigt skyltar som sa till oss "WARNING - Do not try to hike from the rim down to the bottom and back in only one day!". Trotts dessa varningar och en vädligt bekymmrad Elias så drog sig lindligan stadigt ner mot floden som väntade vid botten. När vi nådde den hade vi gått i 4 timmar i endast nerförsbacke. Nu väntade samma tur tillbaka - fast denna gången uppför! Alla försökte vara i gott mod men jag var faktiskt säker på att någon av oss skulle kolapsa - jag vet ju inte riktigt hur det är med dom andra i familjen men jag själv är ju ingen elitidrottare precis! Till min förvåning och stora glädje så överlevde hela familjen och nu kan vi resten av våra liv skryta med att vi är riktiga vandrarmästare!
Efter några dagar i området åkte vi tillbaka till Vegas där det nu var dags att testa turen - jag kände mig som en riktig miljardär när jag efter 15 minuter vid Black Jack bordet hade dragit in 36 dollar.
Flygresan hem blev inte lika smidig som den dit då vi missade planet. Som vissa av er vet så är familjen Lind IBLAND lite sena och denna gången gick det inte att slänga sig in innan dörrarna stängdes - kanske har vi lärt oss en läxa? Ska jag dock vara ärlig så tror jag inte det.

Några veckor efter familjen hade åkt hem så var det dags för en Spring Fling Dance vilket var lite som ett högstadiedisco med Svart/Vitt klädseltema. Skolan hade faktiskt gjort det riktigt bra med en stor chocladfontän och några grymma djääjs. Grädden på moset var när helt plötsligt 5 killar med masker springer in helt komplett nakna, gör några danssteg och sen springer ut igen. Well, only in America.

Någon måste ju lära amrisarna! 

Jag har varit på konsert med Death Cab for Cutie och även en rockabilly musikal med The Million Dollar Quartete (Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins & Johnny Cash) - magiskt var det.

Death Cab for Cutie

För 1 vecka sedan så var vi i Naperville där några av våra amerisar bor. Vi gick upp tidigt på morgonen efter en keg-fest som basically var en fest där dom hade köpt en keg (tunna) med öl. For the record så gjorde jag ett såkallat Keg-stand, ville bara påpeka det. I vilket fall, vi vaknar tidigt, tar oss ner mot stationen men kommer på att det arbetas med spåren för tillfället så vi får hoppa av tidigare än tänkt och SPRINGA (i flera mil känns det som) i några minuter för att inte missa tåget. Såklart så missar vi tåget ändå och vi får spendera några timmar på donken och äta frulle där innan vi kan ta nästa tåg. Dagen var helt kanontrevlig och det var jättekul att komma från Chicagos innerstad lite och kika på hur det ser ut i närliggande områden. Vi blev väl omhändetagna av en familj som har haft alla sina barn i collegelinjen tidigare (snorrika var dom) och vi blev bjudna på mängder av god mat som mammorna från ett antal familjer hade knutit ihop.

Löpet mot tåget!

Hela klassen hemma hos knösussarna

I torsdags gjorde jag min stora debut i USA som rockstjärna! Jag och några till grabbar på skolan drog för 2 veckor sedan ihop ett band - Golden State of Mind - som hade fått i uppgift att spela på en krog här i närheten som hade 76 års jubileum. Krogen hette Hollywood så från och med nu kan jag säga att jag hade ett gig i Hollywood! Krogen var riktigt shady och luktade marijuana i fogarna, men annars var det riktigt fräckt! Efter att bara ha övat ett par gånger så skulle vi nu ta världen med storm. Så blev det kanske inte riktigt men vi hade väldigt roligt. Owen, vår pianist råkade komma åt en knapp på sitt elpiano som gjorde att hela pianot gick upp ett halvt tonsteg. Vi alla hörde att något var fel men ingen visste riktigt vad och det tog 4 låtar innan han upptäckte sitt misstag. Killarna jag spelade med går alla i musikprogrammet här på skolan och är verkligen duktiga vilket var superkul. Vi körde lite U2, John Mayer och några andra amerikanska låtar som jag inte hört innan. Om ni har lite tålamod så kommer det kanske upp ett klipp från kvällen lite senare. Även om inte kvällen slutate i skivkontrakt som vi alla hade hoppats så var det väldigt roligt.

Golden State of Mind + Alex och Chris i mitten

Gospelkören har också haft konsert här på skolan! Måste säga att det var något av det mest mäktiga jag gjort i sångväg i hela mitt liv. Frimodigheten när man sjunger gospel är så mycket större här i staterna än den är hemma. Tänkte att jag lägger in några videoklipp från kvällen som jag hittade på YouTube. Klickar ni på denna länken (http://www.youtube.com/user/UTOOBERON)så hittar ni alla låtar vi spelade, annars kollar ni bara på de som ligger här nedanför.

 

 

För några dagar sedan var jag extremt amerikansk och gick på baseball match! När jag kom dit gick det dock upp för mig att jag inte hade någon aning om hur man spelade sporten men efter några minuters insåg jag att det handlade om en mer avancerad version av brännboll. Cubs som Chicagos mest populära lag heter , spelade väldigt bra och vann faktiskt matchen på en av de sista bollarna. Cubs är kända för att egentligen inte ha vunnit en enda stor seger på flera år men nu kanske dom äntligen är påväg tillbaka - kanske är det bara lite svenska suportrar som behövs. 

Innan jag avslutar vill jag också skriva om det som kanske har varit det roligaste som har hänt sedan den 13 februari. Jag har blivit tillsammans med en amerikanska tro det eller ej. Trotts mitt galna hår och min avsaknad av basketskills så har jag lyckats få henne på fall. Faith Andersson heter hon. Hon är verkligen fantastisk och hon är en stor anledning till att jag inte vill lämna USA och North Park. Det känns ganska märkligt faktiskt när man ena stunden kan gå runt och sväva på rosa, fluffiga moln och sen andra sekunden komma på att man ska åka hem och lämna henne. Livet är bra märkligt men samtidigt helt fantastiskt. 

Familjen + Granarna & Faith

Sådär mina vänner. Detta är en liten, liten sammandragning av vad jag har haft för mig de senaste månaderna sedan vi senast sågs. Min plan är att försöka ta upp bloggandet igen nu när det bara är 2 veckor kvar av skola innan vi drar ut på vår en månad långa resa!

Vi hörs snart igen - jag lovar! 

Strepp throat, och impuls-öl

Hej Vänner!
Nu duggar inläggen tätt!

Veckan som har passerat har varit lite speciell.
I tisdags var det äntligen en körövning igen, sjukt roligt att få sjunga lite och man förstår inte hur mycket man saknar det förrän man väl får stå där och skräna som vanligt!
Körövningarna här skiljer sig lite från de hemma dock. I den stora, vanliga kören får vi inga noter och sällan ens text på de låtar vi ska sjunga utan vi sjunger efter vår körledare. Det kluriga med detta är att vår körledare inte har perfekt pitch vilket gör att det blir mycket svårt att höra hur de olika stämmorna ska låta vilket resulterar i att vi stundvis låter lite grötigt. Höjdpunkten däremot kommer efter den "vanliga kören" då ensemble kören börjar - alltid lika kul att sjunga lite extra avancerade saker. Om ni vill veta vad vi övar på just nu - klicka här

I onsdags hände det som inte får hända, jag vaknade upp tidigt och kände att jag hade förbaskat ont i halsen. Efter dagens lektioner gick jag till skolsyster som tyckte att jag skulle traska den 15 minuter långa vägen till Swedish Covenent Hospital (Svenska Missionskyrkans Sjukhus) för att få det kollat. Kändes sjukt overkill men om det var doktorns order så var det väl bara att lyda.
Väl innanför dörrarna så fick jag fylla i ett papper i försäkringssyfte och efter ungefär en timme fick jag träffa en doktor. Det roliga var att efter jag hade förklarat att jag hade ont i halsen så ville han kolla allt, öron, näsa, reflexer, lungorna, pulsen, blodtyck - ja allt man kunde komma på. Efter att dom hade tagit ett prov på mig så visade det sig att jag hade fått vad dom i kallar för Strepp Throat eller Halsfluss på engelska. Surt sa räven och jag fick ett recept på 20 tabletter penicillin. Nu kom dagens andra överraskning. Ni som har köpt läkemedel på apoteket hemma vet ju hur man lämnar in sin lapp, väntar 1-2 minuter innan apotekaren kommer tillbaka med en ask tabletter - inte i The United States of America inte, nej. Här blev jag ombedd att vänta i 20 minuter medan någon snubbe skulle fylla på en liten burk, för hand, med mitt antal tabletter. Har dom någon form av lösvikts hylla där bakom disken med alla sjukhusets tabletter eller!? Dom måste ju få in mellan 300-500 recept om dagen! Varför kan dom inte ha färdiga askar/burkar med den "vanliga" mängden penicillin? Var sjukt irriterande faktiskt, speciellt när man började känna sig hungrig, kissenödig och jättesjuk helt plötsligt, aja, dom lyckas väl i alla fall skapa arbetsmöjligheter. Måste ju suga att räkna piller hela dagarna.
Men men, nu är jag i vilket fall stolt ägare till en såndär orange pillerburk som finns i ALLA amerikanska TV-serier och som upproriska tonåringar alltid stjäl från sina föräldrars medicinskåp.

Torsdag och fredag har därför bestått av vila, vila och åter SERIETITTANDE! Har fastnat grymt för en serie som heter Sherlock och som vides på BBC förra året. Fantastiskt bra serie.
Ni som vill se den, här har ni första avsnittet. Sjukt värt


I lördags blev det äntligen köp av en kamera. Stod mellan Canon s100 eller Canon G12, egentligen samma kamera men den andra är mer av en Systemkamera hybrid då den är mindre än en vanlig system men fortfarande har alla rattar så att man kan göra alla inställningar. Valde dock s100 så jag var osäker på G12ans storlek, jag vill ju ha med mig min kamera när domdär små knasiga ögonblicken inträffar. Hoppas jag gjorde rätt men har 2 veckors prövotid på mig så i framtiden kommer bilderna som laddas upp här vara tagna med den.

I söndags stack vi iväg till ett litet område som heter Wicker Park! Ett mer "hipster" område med skivaffärer, secondhand och annat smått och gott. Supermysigt. Köpte faktiskt en röd skinjacka, tro det eller ej, hoppas att den kan bli snygg till sommaren, det får tjejerna avgöra. Car, Nate och jag avnjöt efter dagens shoppingstrosande en kanonfin hamburgare på en pub i området. Senare, på väg hem på tunnelbanan kommer jag på att jag har glömt min nyinköpta jacka på pubben, så Carl och jag, två späda svenska bonnpojkar hoppar av på första bästa stopp. Nu är vi ensamma i chicagos utkanter! Som tur var hittade vi enkelt tillbaka till pubben och jackan hängde kvar. På väg ut säger Carl "är det bara jag som är sugen på en öl?", så utan vidare diskussion, vänder vi i dörren och sätter och vid bordet för andra gången den kvällen och beställer en öl var. Dom frågade inte efter legg vilket måste betyda att vi ser ut att vara VÄL över 21 år gamla. Tunga är vi!

Här kommer bilder från veckan.

"Sign here, here and here"
"Okay?"

Tack Sverige för gratis sjukvård!

Man fick sin medicin i en söt liten muffinspåse

Do you want some of this?
I gotta warn you though, this is some
strong shit

Mitt första tekokande på vår gasolläckande spis
Vi tvingas stänga av gasen på baksidan av spisen
varje gång vi är färdiga med den. 

Manfred leker mattant

Dessa knasbollar hittade vi inne i AT&T affären
Från vänster: Linn och Manfred

Jag lämnade mitt egna meddelande

Nu har vi äntligen fått vår megatv att fungera.
Vi lyckades aldrig koppla in våra datorer (och ja utas, vi har
googlat problemet) men nu kör vi PS2 på den istället.
Tråkigt nog så är Ben inget särskilt motstånd.
Jag vann bara med 239 tusen poäng, det är precis som vanligt

En av Wickerparks sköna skivaffärer

En fantastisk hattmakaraffär

Jag ville ha det mest

"I'm from Baskerville"

Street art

Mimmi! Ja eller Nej?
I feel like a Baws

Att ha en hatt, lite på kant, det är stil, tycker Mr Laktosintolerant! 

Super Bowl 2012 - Min bästa någonsin!

Super Bowl in the US of A!
Wooooho! Känns sjukt konstigt att få uppleva det i orginal landet faktiskt.

Dagens låt! http://www.youtube.com/
Vi spenderade dagen på följande sätt:
Matchen började vid 5pm (amerikanerna fattar inte vårt 24timmars system - på riktigt! - skickade ett sms igår och sa "See you there at 13:50" och personen svarade med "What do you meen? 1?" HAHA) så ett gäng tappra svenskar + några amerikaner började vid 4:30pm att styra stegen mot Emily Reupings hus. Hennes familj är supermysig och dom har hjälpt mig och Nate med massa saker till lägenheten och nu hade dom bjudit in oss till en helkväll med Super Bowl!

Det slutade med att vi var ungefär 20 studenter i deras källare framför deras MASSIVA 50tums tv.
Vi var alla taggade inför matchen, eller ja, kanske inte själva matchen, men allt annat som hör till - och ja, det är MÄNGER med annat som hör till.
Till att börja med fanns det snacks i mängder. Skålar med chips, grönsaker och dip, kylboxar med läsk, godisremmar, kolor, choklad och efter en stund introducerades min personliga favorit, BBQ mini-prinskorvarna. Emilys mamma kom ner med en stor skål med små små korvar som låg i en röd, BBQ sörja. Dessa små prinsisar skulle man fiska upp med hjälp av tandpetare, och ja, dom var fantastiskt goda.
Efter att ha smällt i oss alla dessa godsaker så var det mat (hjääälp vad vi åt nu när jag tänker på det).
Helt seriöst, jag hade håll när jag ställde mig upp, var helknasigt.

En annan av alla grejer som hör SB till är alla reklamer som visas under de otaliga reklampauser som existerar under matchen. Företag får betala mellan 2,5 till 3 miljoner US dollar för 30 sekunder i rutan, och många kör flera minuter. Min personliga favorit var Chevrolets, den kan ni se nedanför!

Det som förvånar mig är hur det är tillåtet att "smutskasta" andra märken i amerikanska reklamer. Har inte sett det i våra Svenska små snuttar men jag är ju trotts allt i USA, här är dom ju lite lustiga.

Sist men inte minst, mellanakten! Varje år hålls en stor mellanakt när det är halvtid och i år var det ingen mindre än Madonna, Qween of Pop som gjorde ett storartat framträdande. Ska jag vara helt ärlig tyckte jag inte att det var jättebra, men visst, jag hade kanske inte kunnat göra det jättemycket bättre själv. För er som vill se den, är den här under.

Så, till matchen! Matchen stod mellan The Patriots från New England och New York Giants. Nate (min roommate) är från New England så jag hade såklart inget annat val än att heja på Patriots jag också, vilket jag lydigt gjorde, dock med viss motta. När nationalsången spelades så var det en väldig stämning, till och med en laktosintolerant viking satt och rös lite i soffan. Nu gällde det, ära och berömmelse eller skam och vanära. För er som inte såg matchen (jag vet inte hur man kan missa den) så är här en video med highlights.
Väldigt cool musik i bakgrunden.
När slutsignalen ljöd var det tyvärr  mitt älskade Patriots som vann utan istället var det Giants som tog hem segern till Nates (och min såklart) stora förskräckelse. Well done! (eller något)

I det stora hela - GRYM dag med grymma människor! Tack Rueping family för att ni gav mig min bästa superbowl någonsin!
Här kommer lite bilder! Snodde några från agens btw, kolla in hennes chicago blogg på agnes.grahnat.se

Agens med minikorven!

The Gang
 

Taylor och Ben gillade också maten

Nationalsången och den Amerikanska flaggan i bakgrunden
Nu, är det superbowl!

Glada SVFare

STOR TV!
Oroa dig inte pappa, jag satt inte för nära

Nationalsången sjöngs i Country style - Väldigt amerikanskt

AVBLÅS!

Supersize me!

Bara för att jag inte kan dricka Oboy, betyder det inte, att jag inte kan ha skoj! 

(visste ni förresten att det inte finns något som rimmar på mjölk? Försök själva!)